Schackresa till Guernsey 1977
Mats-Arne Axelsson berättar
Hämtat från Vi i schackklubben 1977/3

Vem var då Mats-Arne Axelsson?
Mats-Arne, från Skoghall, var under ett par decennier medlem i vår klubb.
Han dök upp i klubben under Fischer-eran i början av 1970-talet.
En man med mycken, mycken humor. Det var aldrig tråkigt i Mats-Arnes sällskap.
Vältalig och språkligt begåvad, aldrig svarslös i våra ibland animerade diskussioner.
Stark korr.spelare, i närschack låg han väl i mittfältet av klubben. Mats-Arne gick alltför tidigt bort i en livsvarig sjukdom. Saknaden efter Mats-Arne blev, och är, stor.

Guernsey är huvudö i den grupp av öar som kallas kanalöarna. Den ligger fem mil från fgranska kusten, femton mil från engelska kusten. Invånarantal 50000, huvudstad är S:t Peter Port. Huvudnäringar är turistindustri, internationella bankaffärer och grönsaksodlingar. Ön är i hög grad självstyrande gentemot England, egen regering m.m. Språket är engelska men även franska talas.

För tredje året i följd arrangerades Guernsey Chess International, en öppen sjurondig turnering. Årets upplaga hade samlat cirka 180 deltagare från ett tiotal nationer. Med detta evenemang i blicken styrde också fem värmlänningar kosan söderut för att erövra ära och guld. Från anrika Karlstads AS kom Lars-Erik Pettersson, Matz Svenneling, Kjell-Åke Andersson och undertecknad. Från norr tillstötte Munkfors’ svar på Tigran Petrosjan, Ulf Nilsson.

Efter en behaglig reda med sjösjuka, sega bussresor och stora förseningar stod vi så en sen fredagskväll fredagskväll på Guernsey Airport och blickade villrådiga ut i mörkret.
Som den berömda gubben i lådan dyker då en fryntlig man upp, presenterar sig utan krusiduller som Mr Bisson . Han packar in hela värmlandsgänget med bagage och allt i sin privata bil, skjutsar oss in till staden, ordnar hotellrum, bjuder på öl och ser till att vi får mat. Detta visar sig vara typiskt för alla arrangemang runt turneringen, en gästfrihet och gemytlighet som gör att alla trivs utomordentligt. Ön visade sig alltså vara en positiv överraskning. Vädret höll sig kring god svensk sommar och det gick att bada i havet. Priserna var otroligt låga, hotellrum inklusive frukost cirka 25 kr, och det fanns mycket intressant att titta på.

Dagarna gick i den absoluta lättjans tecken. Förmiddagarna ägnades åt sightseeing, under eftermiddagarna spelade vi schack. Stora härliga middagar på restauranger som serverade utsökt mat till låga priser. Enda undantaget var när vi en kväll hamnade på Chungs kinesiska restaurang där kyparen mellan serveringsgöromålen uppenbarligen höll på med bilreparationer, sotning och andra renliga verksamheter. Det är så klart att det inte är lätt att hålla på med så många aktiviteter. Man får överse att han råkade blanda ihop tvållösningen med soppan.

Fredagen den 16e: oktober 1977 ägde den stilenliga invigningen av turneringen rum. På Castle Cornet, en sjuhundraårig fästning bjöds vi på champagne och högtidliga tal.
Några timmar senare sattes schackuren igång. Undertecknad fick inleda mot brittiska dammästarinnan Sheila Jackson. Som den gentleman man är så bjöd man på kaffe, bonde och parti. Om man därigenom trodde att man kommit i ett bättre läge så misstog man sig å det gruvligaste. I femte ronden utklassades Ulf Nilsson av Tomas Velin, rating 2187. Lars-Erik skänkte i tidsnöd halva poängen till ovannämnda Sheila Jackson. Överväldigad av denna svenska charmoffensiv började miss Jackson undersöka möjligheterna att ta sig till Rilton Cup.
Lars-Erik Mötte i sista ronden en av turneringens profiler, doktor Aitkens från Skottland. En godmodig, fredlig och rundlagd liten farbror med byxorna upphissade under armhålorna.
Bäst av värmlänningarna lyckades Matz, 4.5 poäng och obesegrad, ratingpris erövrades.

Så till det enda negativa med turneringen. Som general hade man engagerat en herre, internationellt erkänd lottningsexpert. Som lottningen gestaltade sig så kan man på grunda grunder misstänka att någon förväxling skett och att man i stället fått tag på en bingoarrangör. Första ronden lottades i stort sett i bokstavsordning! Andra ronden lottades sedan förmodligen efter kortleksprincipen, blanda och ge! Hur tredje ronden lottades kan numera införlivas i någon samling över olösta mysterier. Ett exempel, en spelare med två poäng efter två ronder får i sitt parti som vit möta en nollpoängare som haft två svarta partier. Detta lottningsförfarande gjorde naturligtvis att den sportsliga rättvisan blev lidande. Många spelare nådde framskjutna placeringar utan att ha mött starkt motstånd. Nåväl, lite smolk i glädjebägaren är det ju nästan alltid.

Sista kvällen på Guernsey bjöd arrangörerna på bankett med många och långa tal, god middag och kallt vin. Priser utdelades och förbrödring skedde. Som slutminne kan sägas att ett deltagande i denna schackfestival rekommenderas. Varför inte kombinera en schack- och semesterresa till denna ljuvliga ö när oktobermörkret bryter loss här hemma i isbjörnarnas land.